Att styrelseledamöter och VD trots nekad ansvarsfrihet väljs om får inte hända igen. Så skrev jag på Di Debatt efter Ericssons stämma 2022, men igår hände precis samma sak.
I min debattartikel tryckte jag på att Kollegiet för svensk bolagsstyrning (Kollegiet) behövde komma med ett klargörande, alternativt att lagstiftaren uppdaterade bestämmelserna om ansvarsfrihet. Inget av detta hände, tvärtom har alla suttit på läktaren och inväntat vad som skulle ske.
För oss alla som hyllar den svenska modellen för bolagsstyrning är situationen ytterst tragisk. Tilltron till modellen har fått sig en ordentlig törn, och jag hör röster som ifrågasätter att vi i Sverige ska fortsätta att besluta om ansvarsfrihet. Men då missar man det grundskydd som beviljad ansvarsfrihet innebär för styrelseledamöter och VD. Vill vi verkligen gå en väg som innebär ökad osäkerhet om dessa personers ersättningsskyldighet, dessutom under lång tid? Jag tror inte det.
Jag har förstått att den globala och mäktiga rådgivaren ISS avser att rekommendera sina kunder att på stämmorna 2024 rösta mot ansvarsfrihet i bolag där röststyrkan varierar beroende på aktieslag. Om detta fullföljs, samtidigt som varken Kollegiet eller lagstiftaren har ingripit innan dess, blir det ett stenhårt slag mot det svenska näringslivet. Varumärken kommer att svärtas ned, och det blir svårare för berörda styrelseledamöter och VD:ar att få uppdrag i utlandet.
Så vad måste göras? Mitt förslag är att höja gränsen i aktiebolagslagen för nekande av ansvarsfrihet från dagens 10 till 50 procent av aktierna. Visserligen försvagas minoritetsskyddet, men alternativet att inte göra något är betydligt värre.
Nu ligger bollen hos aktörer som Kollegiet och FAR att skicka en hemställan om lagändring till regeringen. Klockan tickar.
ISS missar helt poängen med omröstningen om ansvarsfrihet som skall basera sig på en bedömning av huruvida styrelseledamöter vållat bolagen skada som skulle kunna ligga till grund för skadeståndstalan mot dem.
En förändring av lagstiftningen är dessvärre nödvändig – annars kommer bolagsstämmorna att förvandlas till cirkus, varpå det blir väldigt svårt att rekrytera styrelseledamöter.
Jag kan däremot inte bedöma vilken procentuell nivå en ny gräns bör ligga på.
Tack Jerzy för din kommentar!
Gott att veta att någon håller med :-). Och när det gäller nivån är det svårt att finna ett bra alternativ mellan 10 och 50, det är dessutom bra om det inte florerar för många gränsvärden i lagstiftningen.
Intrikat problem. Själva principen med att låta revisorn till- eller avstyrka ansvarsfrihet och sedan låta stämman besluta om det, är ju väl utformad, i vilket också ligger ett minoritetsskydd. Men eftersom eventuell skada mot bolaget normalt drabbar alla ägare proportionellt lika, oavsett röstetal, är det inte orimligt att i sak nöja sig med ”vanlig” majoritet, dvs minst 50%.
Sedan påvisar den tilltagande olaten, att neka ansvarsfrihet av diverse irrelevanta orsaker, behovet av ökad insikt i frågans innebörd. Här må vi se FAR och Styrelseakademien intensifiera sina pedagogiska insatser. Jag har tidigare verkat genom den förra men nu som pensionär valt att fortsätta i den senare. Vår tidigare kollega Svante Forsberg är engagerad ordförande och arbetar där också för den Svenska modellen.
Tack Anders för din kommentar!
Låt oss hoppas att det blir action nu, annars kan det bli riktigt illa under nästa bolagsstämmosäsong.